karakteristisk eller karaktäristisk?

från svds webbsida:

"Fråga: Skriver man "karakteristisk" eller "karaktäristisk"?

Svar: Båda formerna är korrekta, men e-stavningen, karakteristisk, är den vanligaste och den som är huvudform i Svenska Akademiens ordlista.

Ä-formen karaktäristisk kan ju tyckas mer systemriktig, eftersom den direkt ansluter till grundordet karaktär.

E-formen däremot är den äldsta, och den har vi övertagit när vi har lånat karakteristisk, karakterisera, karakteristik från franskan och tyskan och ytterst latinet.

De flesta har nog också e-formen i sitt tal."

på begäran

har fått en begäran att jag ska uppdatera lite oftare men inte för tätt eller för mycket på en gång. svår balansgång det där. men visst. jag kan väl skriva nåt.

med risk för att låta som en fjortis: det känns helt sjukt att jag har läst i princip allt jag tänker läsa inför tentan nu och det är två veckor kvar. hur hände detta?

för övrigt har jag (eller snarare johanna) reflekterat över två ord (om man kan kalla dem för det) som jag använder då och då utan att tänka på att det skulle vara något konstigt. det gäller orden dän och na. tydligen så ingår dessa inte normalt i halländska. undrar därför lite över i vilka dialekter dessa ord används eller inte. 

ja, det får räcka för idag. nu ska jag diska!


motsatser

för ett par veckor sedan köpte jag en ny tv. ovanligt i sig att jag gör nåt sånt, jag hade ju en tv.

men. det var verkligen befogat. jag blev tom mobbad för min klenod för det kan man nog kalla den gamla tvn. den hade träimitation runt själva burken. självklart ingen fjärrkontroll, man var tvungen att trycka på en knapp som klickade för att byta kanal och skjuta på ett reglage för att höja och sänka ljudet samt göra bildinställningar. för att ställa in kanalerna var man tvungen att trycka på en liten lucka för att få ut små hjul som man rullade på till man hittade någorlunda bra bild. det gick bara att ha 6 kanaler samtidigt om man nu mot förmodan skulle lyckas hitta fler med de små hjulen. antenn-ingången var glapp så råkade man komma åt sladden var man tvungen att rucka till man fick den i rätt läge igen. för att sätta igång tvn var man tvungen att trycka på och av om och om igen, ibland tog det flera minuter. ibland började bilden rulla och då fick man förflytta sig fram till tvn och byta till en annan kanal och sedan byta tillbaka. på slutet började tvn även ge ifrån sig mystiska ljud när man stängde av den. dessutom inte att förglömma så hade den varit dödförklarad flera gånger innan jag fick den.

så. nu till saken. jag köpte en platt-tv. en stor en, men det hör inte hit. och nu är frågan.
vad kallar man en icke platt tv? och var är egentligen motsatsen till platt? 

det första någon sa var tjock-tv. men tjock är ju motsatsen till smal. eller? nja det kändes inte helt rätt. många anser att motsatsen till platt är rund. fråga mig inte varför men jag antar det har att göra med jordens form. men en icke platt tv är ju inte rund så det går ju inte heller. jag menade att motsatsen till platt måste ha med volym att göra dvs volumös, vilket i sig är ett ganska spännande ord, och därmed måste namnet på en icke platt tv måste vara volumös-tv. underbart roligt.

nu i veckan fick jag dock höra uttrycket klump-tv. och på nåt sätt känns det rätt bra ändå. om inte annat så är det bra mycket lättare att säga.

oljud

Ytterligare en språkfundering.

Man säger oljud om något som låter illa. Men egentligen så borde det betyda inget ljud alls, dvs tystnad. Men tystnad är behagligt och det är inte oljud. Speciellt inte sådana oljud då det låter som att det sitter en liten gubbe inuti mitt element och vill komma ut. Tur att det bara varar denna veckan.

par i vadå?

På mitt sommarjobb (Där jag för övrigt jobbade min sista dag idag. Grattis till mig!) skriver vi på post-it lappar vad folk har beställt för mat. För att vi sedan ska hitta till rätt personer skriver vi helst även vad det är för ena, till exempel hur många, vilket kön och vad de har på sig. Detta gäller förstås bara om det inte är någon av alla våra stamgäster som vi vet vad de heter eller som vi har ett trevligt smeknamn på tex paraplymannen eller sunshine eller mixad sallad-kvinnan. Dessa skulle kunna få ett eget inlägg någon gång kanske men nu var det inte det saken gällde. Så hursomhelst. Det vanligaste vi skriver på lapparna är nog mc (vilket inte alltid säger jättemycket då många kunder är just motorcyklister) eller par, det som detta inlägget egentligen handlar om. För jag har funderat nu ett tag (det är sånt jag har roat mig med hela sommaren) och kommit fram till att det är ganska konstigt egentligen. För när vi skriver ordet par på våra små ljusgula lappar så menar vi ju ett par bestående av en man och en kvinna. Men ordet par betyder ju egentligen två av samma sort, inte två olika. I och för sig så menar man ju förmodligen en höger och en vänster när man pratar om ett par skor men hur är det då med ett par byxor. Det är ju totalt motsägelsefullt. I korsorden blir alltid ett par två eller tu eller något sådant men alldrig ett. så... ni förstår säkert vad jag menar även om det hela är ganska förvirrande. Men jag är dödstrött och har trots allt jobbat min 64e (och sista) dag idag så jag hoppas ni har lite överseende.

RSS 2.0