veckans kärlek
bäst just nu: f-stop blues
uttråkad
fram till idag fanns inte ordet uttråkad i ordlistan i min mobil. så dumt.
eller så är det bara jag som är uttråkad alltför ofta för mitt eget bästa. som nu.
har tittat igenom familjens samlade digitala bildbibliotek till toner av oh laura. roligt att se hur vi har förändrats över åren. medför visserligen en känsla av, ja den går inte beskriva riktigt, men nån slags kärlek. jag tycker om min familj helt enkelt.
till sist, om det mot all förmodan skulle vara någon som missat det kan jag tala om att det är vinter ute. mer vinter på påsken än vad det var vid jul. och idag ännu mer. när jag skulle ut och köra. men jag ska inte klaga. jag gillar snö och vad den medför. tystnad, lugn och kaos på samma gång.
vinter innebär dock även en viss grad av kyla. det här huset är inget bra när det är kallt ute och man är för lat för att tända en brasa. så jag går och lägger mig på min madrass med extratjockt täcke och dubbla filtar istället. godnatt.
äntligen
det jag egentligen skulle skriva var att äntligen är dagen här som jag har längtat efter. att få åka hem till mamma och pappa och se det där som inte fanns förra gången jag var hemma, utan som någon ställde dit förra veckan.
det gäller huset. på riktigt. ska bli roligt.
roligt ska det också bli att träffa syskonbarnen. kanske inte blir alla av dem men nästan. och leta efter påskägg. och måla ätbara ägg. och rulla ägg. och äta påskmat. och titta på bilder från thailand. och gå promenader. och rensa ur mitt rum på alla mina saker. och läsa offentlighetsprincipen...
nej, vänta nu. det sista ska inte bli roligt... eller vad vet jag? kanske har författarna insett att ämnet kanske inte är det roligaste och att boken kanske är onödigt tjock bara för att de har smugit in roliga anekdoter eller något liknande mellan raderna. man kan ju alltid hoppas.
glad påsk!
jag vet och jag ska, måste bara komma på nåt bra
jag har faktiskt funderat ett bra tag på vad jag ska skriva härnäst.
en tanke skulle är att slutföra det inlägget jag påbörjade för ett tag sen, som handlade om sinnenas betydelse. men jag orkar inte riktigt. det räcker nog egentligen med att bara skriva att en doft kan väcka så många minnen och känslor till liv så intensivt att jag inte vet vad. längre än så kommer jag inte med den saken.
jag skulle också kunna skriva om spexet som tagit upp större delen av min tid senaste tiden men väljer att hänvisa till den fantastiska produktionssidan där man även kan köpa eller reservera biljetter till de tre återstående föreställningarna 27e 28e och 29e mars. sådär ja, nu har jag även uppfyllt min plikt som medlem och gjort lite reklam.
sen återstår bara sånt här vanligt dravel om lite vad som helst och som kanske inte alltid är så trevligt eller intressant att läsa om. så jag avstår. så till dess att jag har blivit tillräckligt uttråkad av förvaltningsrättens grunder, så att jag bara måste skriva här igen, får ni hålla tillgodo med detta.
just det! efterlyser texten till across the marble floor som edith strindberg trio spelar och som tydligen skrivits av allen finney. den verkar inte gå att få tag i någon stans.
till sist en ny musikfavorit: jack johnson... tack johanna
