Bergochdalbana

jag vill så gärna fånga in stunden som den är just nu. den på himlen lågt stående vintersolen som lyser in genom mammas och pappas fönster och skapar ett visst ljus. doften av tulpanerna på vardagsrumsbordet bredvid mig. alla sakerna i rummen runtomkring som är sådär precis som de ska vara. känslan allt detta skapar med musiken i stereon, för närvarande ebba forsberg. det är härligt att ligga stilla i soffan, halvsova och bara vara. 

jag tänker att jag skulle vilja registrera alla intryck och tanker för att plocka fram dem igen vid ett annat tillfälle. för att inte glömma bort och tänka samma saker ännu en gång.

jag tänker på vardagsliv och hur man vanligtvis alltid strävar efter att uppnå något med det man gör. man jobbar på för att skapa en viss hemmiljö men det är sällan man kommer till den punkt då man är färdig och kan tillåta sig att leva på riktigt. använda sig av rummet och dess innehåll för att göra ingenting speciellt och känna efter hur det verkligen känns. det är lite som när man var liten och förberedelserna, husbyggande och påklädning till exempel, var viktigare än själva leken.

kanske är det meningen att det ska vara så. vem har inte fått höra att det är inte är målet som är det viktiga utan istället vägen dit. men för den sakens skull tycker jag ändå att man borde stanna upp ibland, vara nöjd med tillvaron som den är. njuta av stunden och leva i nuet.