Bergochdalbana

Igår var jag på den första av tre 25-årsfester nu i november. Det var en mycket trevlig tillställning må jag säga.

I veckan hade förekommit en hel del funderingar om vad som skulle inköpas i present till föremålet för festen. Själv nöjde jag mig med att joina ett par i klassen för att köpa te och marmelad i cellofan. Vissa andra (som av någon anledning kallar sig själva för guldgänget) hade haft planer på en kattunge men slog till slut (pga stort misstycke från födelsedagsbarnets sambo) istället till på en guldfisk inkusive skål. Guldfisken som hade döpts till Rune, blev mycket uppskattad men fick snabbt döpas om till Roine (eventuellt med efternamnet Niklasson efter kyrkvaktmästaren i Bovall som varit död sedan en tid tillbaka) för att undvika förväxling med den nya ägarens morfar.

Hur som helst, det hela med guldfisken var en väldigt (väldigt har ungefär samma betydelse som oerhört för er som har pluggat för mycket juridik) positiv upplevelse för min del. För några veckor sedan diskuterades (så mycket diskussion det nu kan bli i en statusrad på facebook) nämligen den rätta temperaturen på vattnet när man gör te, varmed jag kom att tänka på något som jag hörde för några år sedan. Enligt kinesisk tradition ska tevatten inte koka utan endast sjuda till den grad att de bubblor som bildas är lika stora som guldfiskögon. Därför har jag gått och undrat hur stora guldfiskögon då är. Och tack vare Roine har jag alltså numera kännedom om detta. Det enda jag fortfarande funderar på är om Roines ögonstorlek kan anses representativ för guldfiskögon i allmänhet. Borde inte större guldfiskar ha större ögon? Skulle inte det se konstigt ut annars? Och om olika stora guldfiskar har olika stora ögon, hur stor ska guldfisken vara för att man ska kunna jämföra dess ögon med bubblorna i det sjudande tevattnet?

Nej, nu ska jag gå och göra mig en kopp te.

PS. Eftersom det anses vara mer miljövänligt använder jag vattenkokare när jag kokar upp mitt tevatten.