samtal

för några år sen läste jag en bok, tisdagarna med morrie av mitch albom. (nu låter det som att det är den enda boken jag läst i hela mitt liv men så är det alltså inte) det är en bok som berörde mig mycket och som återkommer i mina tankar då och då. som idag.

jag tänker att med msn (som numer för många egentligen inte innehåller förkortningen msn men som ändå kallas så) håller man igång flera samtal samtidigt med flera olika personer och det går alldeles utmärkt. man hinner även göra annat undertiden om man känner för det. jag funderar på vad det har för effekt på de samtal vi har irl.

att vi blir otåliga av föra ett normalt tvåpartssamtal för att vi är vana vid så mycket mer
att vi får svårt att koncentrera oss på det som just den här personen säger för att vi samtidigt försöker lysnna på andra saker

det är synd om det är så. och jag tror tyvärr att det är det. jag känner själv att jag är ganska dålig på att lyssna och koncentrera mig. och förlåt till er som råkat ut för det. det grämer mig enormt att jag inte fokuserar tillräckligt, för jag vet hur det känns att vara den som pratar men som ingen lyssnar på. det blir lätt så i en stor familj.

nu vill jag ju inte låta helt anti till msn. för det är väldigt praktiskt att snabbt kunna nå en människa just när man behöver denna. och så kan det ibland vara mycket lättare att sätta rätt ord på saker när bokstäverna får gå genom fingrarna istället för genom munnen. och man kan prata till punkt om man vill det. och man kan gå tillbaka i en diskussion för att se vad var det jag sa egentligen och för att reda ut missförstånd. samtidigt finns det risk för att saker misstolkas i och med att man förlorar känslan som rösten och tonfallet förmedlar. jag skulle kunna fortsätta i all evighet om det här ämnet men det är inte meningen.

jag vill värna om de samtal vi för i verkliga livet. för det kan ge så mycket.

i boken jag läste sa morrie att man ska behandla en persom man samtalar med som att den är den enda, det enda som finns i rummet, i tiden, där och då. och jag kan inte mer än hålla med. och jag försöker men glömmer så lätt bort, kommer så lätt ifrån. men jag försöker i alla fall och det är förhoppningsvis en bit på vägen.

Kommentarer
Postat av: Niclas

Intressant tanke

2007-10-24 @ 10:14:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0