så mycket för så lite

igår när jag kom hem kom jag inte in på internet. förut har det bara funkat så fort kontakten var i. ringde till ÖBO 16.30. hon där sa att de hade blivit informerade om att det pågick arbete här omkring och att det nog skulle bli bra när dom slutade vid 17. Så jag väntade och väntade. Vid  17.30 fick jag nog och ringde igen. Den här gången var det en man som svarade och sa att "jaha, du kommer in på stadsnätets inloggningssida. då behöver du bara ringa till thalamus för att få ett lösenord". så jag fick numret och ringde dit. hon som svarade på det numret sa att supporten hade gått hem klockan 17 och att hon inte kunde göra något. vad kunde jag göra. kvällen blev rätt misslyckad. hamnade totalt ur balans.

så rinde jag då på förmiddagen till supporten och killen där säger "näe, du behöver inget lösenord, det är bara att registrera sig". och varför kunde dom inte sagt det igår så jag hade sluppit all den här skiten och all tid i telefonkö. kan man få ersättning för sånt?

det värsta med alltihop är att det nästan är skrämmande att jag är så beroende av internet.

Söndagsmorgon

Söndagsmorgnar är den bästa tiden på hela veckan. Förklarar varför någon annan gång, men det kanske inte behövs.

Kollade just på nyhetsmorgon och med i programmet var en sångerska som pratade om att se det vackra i tillvaron. Tog verkligen till mig vad hon sa. Och när hon sen började sjunga hade hon en underbart speciell röst. Tror det var hon som sjöng med Gessle i ?Hey, Mr DJ won?t you play another love song? eller vad den heter. Det lät så i alla fall. Har för mig att hon hette Helena Josefsson .  


uppslukad

jag har en förmåga att leva mig in i tv-serier, filmer och böcker lite för mycket. en kväll kan till exempel bli helt bortkastad bara för att jag sett eller läst något som jag bara måste processa innan jag kan gå vidare med annat. idag är en sån dag. har just sett de två sista avsnitten för säsongen av min favoritserie. eller jag kanske borde skriva just processat klart de senaste avsnitten för det kanske var en och en halv timme sen jag slutade titta. detta var i och för sig ett extremfall eftersom det var säsongsavslutning men ändå. känns inte särskilt bra.

en annan grej är att jag tänker på karaktärerna som riktiga människor. lider med dem som människor osv. men det är ju bara en påhittad historia. måste försöka att komma ihåg det när jag sitter där nästa gång efter att ha sett ett avsnitt som slutade så att jag bara måste se nästa.

oftast håller det inte på mer än en halvtimme och sen glömmer jag bort alltihop, för att påminnas veckan därpå. och det är väl tur det. annars skulle jag aldrig få nått vettigt gjort.

äntligen

det finns knappt någon bättre känsla än att avsluta något.

RSS 2.0